miafia

En sliten ung man

2012-01-29T16:30:00.000+02:00

Har satt igång med del två. Alltså kan inte ens säga nåt dumt om att bläcket knappt torkat på del ett eftersom jag inte vet ifall det blir nåt bläck för del ett, men jag har liksom snubblat in i en fortsättning ändå. Det är annorlunda för man har en bakgrund, men sen saknar man vart det är på väg och så måste man passa in vissa saker för att det ska bli rätt. Ett mångdimensionellt pussel alltså. Jag tycker om att pussla så det är okej. Dessutom försöker jag mest hitta in ännu. Samtidigt pusslar jag medan jag skriver in mig. Men de där personerna som börjat tränga sig på och vill vara med, är viktigast. I synnerhet är det en mörkhårig ung man som plötsligt veklade ut kroppen och såg lite sliten ut. Och jag måste få veta vem han är och varför han ser sliten ut, vad han vill alltså. Framför allt vad han vill med hon ur del ett. Vad har de med varann att göra? Vet inte allt ännu men det är på gång alltså. Jag var inte riktigt säker på att jag skulle först, men nu, när det håller på att växa fram, då vill jag. Oj vad jag vill veta vad de vill!

you may, maybe

2012-01-11T17:35:00.003+02:00

Oj. Fick ett mejl av en sån där stor känd professor som började med att vara formell och ni och sånt. Och Dr fick jag vara och allt. Men nu har vi blitt du. Eller förnamn. If I may. Sa storheten. Oh yeah, you may. Fast sen började jag fundera. Kanske man skulle gå omkring och vara väldans Dr. Hur skulle det vara? Fast om man måste ha den där hatten... Nä. You may. Så förnamn är nog bättre ändå.

vill ha mera

2011-09-11T16:03:00.000+03:00

abstinens uppstår när man för n:te gången tittat igenom buffy. sju säsonger till skulle inte slå hål i sidan. inte alls. fast den där mysko våldtäktsscenen med spike och buffy, kom igen, den kunde jag gärna slippa varje gång. den är så fel.

ung-efär

2011-09-08T15:54:00.000+03:00

Idag har jag funderat på vad begreppet ung betyder. Först läser jag i en text en massa frågor, som vad betyder ung? hur används kategorin ung? vem är ung? när är man ung? osv. Och sen hoppar skribenten iväg och börjar tala om kroppar. Jaha. Så ung är en viss sorts kropp? Sen läser jag en text som då talar mer specifikt om barnlitteratur och säger att det är böcker skrivna för barn och med barn avses personer i åldern 0-18 år. Jaha. Så ung är man tills man blir myndig och möjligen också har gått färdigt en del grundläggande utbildning, kanske. Och bebisar och tonåringar, hmm. Okej, sorry men den där WHO definitionen är för stor. Och oj vad alla vill hänvisa till kära farbror Rousseau. Som talade om barn och med barn menade han pojkar. Eller om de talar om Ariés och då är det psykologiserat. Eller Piaget. Eller nån annan som sagt nåt om barn. Men vart försvann de unga? Alltså de där som inte är små barn och inte heller vuxna? Så jag läser vidare och drabbas av nån som vill att vi tänker om kring begreppet ung, ja tack gärna. Och då blir ung rimligtvis beroende på var i världen den unga finns. Och vilket kön den har. Okej kroppen då. Och sen om vi råkar befinna oss i väst, ja det gör jag, ja si då kan WHO hoppa upp och hasa vidare för plötsligt är man kanske ung ända tills man är typ 30. Slutresultat, suck.

bruket

2011-08-30T13:09:00.002+03:00

Ja! På riktigt. Dalsbruk med spetsigt järnstaket, masugnar, en helvetes massa myggor och en gubbe med mage som sa Aivan vittu samaa x 3, segelbåtar, askträd och skumpanjen inte att förglömma. Vad mer kan man begära? Rätt vad det var hade jag en skrivbok proppad med anteckningar att jobba med. Allt det där som jag tänkt att jag måste lösa för att det ska hålla hela vägen. Dalsbruk regerar. Puss!

och vad är det för fel på honom då?

2011-08-18T20:55:00.003+03:00

har läst igenom alla 286 sidor. dags att skriva om. för jag har problem med en man eller en kille, en ung man. han har hittills inte böjt sig för min vilja. måste ge honom lite tid. det är jobbigt att ge killar tid när man tvivlar på att de kommer att behandla en väl. fan ta karln!

re-skit

2011-08-04T19:21:00.002+03:00

jag tycker så illa om det här stadiet. det där med att läsa igenom och fundera och få saker att stämma, att lägga in beskrivningar där det bara finns antydningar. faktiskt tycker jag hjärtligt illa om att jobba om allra första varvet. det går bättre sen när man kommit igenom det och fixat de dummaste dumheterna, men jeees, första varvet är bara pest. alla upprepningar och när man får syn på vilka ord som tydligen gått på repeat eller snarast reheat för att man inte minns att man skrivit det redan. yäk. och så ska man dessutom försöka jobba med annat jobb vid sidan av. det är i såna här stunder som jag plötsligt finner mig själv läsande nånting helt annat, nånting som jag inte kan lägga ifrån mig. måste skaffa lite genomläsningsdisciplin. har ingen alls. här har man varit duktig som tusan hela sommaren, ända tills, ja, nu. så regel nummer ett, varje dag måste hålla den. suck.

286

2011-07-30T15:02:00.002+03:00

Printern gick het och jag vill inte gå på jobb på måndag eller egentligen i morgon för jag ska prata om ungdomsromaner. Känner mig som om jag inte vet ett skvatt om ungdomsromaner. Det enda jag vet nåt om är 286 sidor text som ligger och väntar på att jag ska våga läsa dem. Tänk om det for helt till skit? Om jag bara skrev och glömde tänka? Ångeeeest, vik hädan!

tre delar

2011-07-28T18:13:00.002+03:00

Juli är snart slut. Det bästa är att jag har gjort vad jag hade bestämt mig för att göra. Nu börjar efterarbetet. Och det blev tre delar. Från och med imorgon ska jag läsa och slipa. Jag säger bara, shit! Det är förstås en hel del kvar än, men texten finns. Faktiskt finns.

Tidstjuv

2011-07-18T15:09:00.002+03:00

Textmassa. Stor. Det är knepigt att hålla reda på allt. Jag skriver upp olika informationsbitar för att snabbt kunna kolla vad jag hade sagt. Men allt skriver man inte upp. Jag kommer att bli tvungen att bena igenom alla sidorna och fundera på att tid. Månader, dagar, timmar, minuter och sekunder. Ibland undrar jag hur jag tänkte när jag gav mig in på så mystiska tidsintervaller. Långsamt och snabbt. Antagligen tänkte jag för lite. Men det ska väl gå att reda upp. Både i berättartid och berättad tid. Nutid och förfluten tid. Idag och för länge länge sedan. Drömtid och vakentid. Tidigt och sent. Mitt på dan. Barndom och vuxen. Minnen. Blandningar och hur de hör ihop i olika tider. Ärvd tid. Ensam tid. Kollektiv tid. Hur länge vissa träd kan leva. Jo, jag har verkligen lyckats klämma in tid och försökt mig på tidlöshet. Men än är inte dags att gallra. Ännu får jag lyckligt trampa fram och kanske hitta på någon ny tidszon till och med, för det tror jag inte att jag har.

på väg

2011-07-14T15:57:00.003+03:00

något nytt och annorlunda, sa hon. bra med det realistiska och det fantastiska. och så kommer man till sid 103 och det tar slut fast man vill läsa mer. ja, det kommer sa jag. så fort jag hinner bara. fan vilken känsla när nån säger att det faktiskt stämmer och håller det man trott och tänkt. bara att skriva vidare alltså.

soldyrkan

2011-07-07T18:44:00.003+03:00

snart ska det bli fest. fast å andra sidan känns det som om det är fest hela tiden med solen och brygglunch/middag. man blir lika dumt förvånad varje sommar, aj jo, det kunde faktiskt vara varmt i de här trakterna också. så svettas man och tar sig med sina sista krafter till stranden och i vattnet och livet återvänder. fjärran är all äcklig snövinterishalkaslaskblåstminus-skit. o så härligt fjärran det är. HÅLLS DÄR!

name it

2011-07-04T15:11:00.003+03:00

namn är viktigt. så viktigt att man kan ägna flera timmar åt att fundera på dem. i den senaste bok jag läst som är Sonja Blue collection, är det en typ som lättvindigt slänger ut sitt namn, och demonen han talar med ler och kan titta genom hans ögon. för att han vet hela namnet. tja och dessutom dör typen, för namn ska man vara noga med. det är sånt som gör att det tar tid att hitta på namn för de måste stämma med hela idén om vem det är. ändå låter namn slumpmässiga ibland när man läser vissa texter (egna också), så att man nästan undrar om det är riktigt klokt att lägga ner tid på namn. å andra sidan vissa namn kommer omedelbart, man vet vad folk heter helt enkelt. eller om man sen ändå av nån orsak byter namn på dem så vill inte det gamla namnet riktigt släppa taget ändå. vilket gör en lite crazy när man försökt tänka om. namn alltså. viktigt. måste funka. helst genast.

fast jag har ingen krage

2011-07-03T23:31:00.002+03:00

ska ta mig i kragen. fast jag har ingen krage. ska ta mig i nackhåren. fast det är rätt kort så det blir svårt. får lov att rycka upp mig. fast det är inget jag har lust med. får lägga på ett kol. fast vem fan vill ha kol när det liksom är en massa plusgrader. och inte har jag något järn att ge. och inga hårda handskar. och linan är inte styv. och jisses vad jag hellre skulle göra något annat än att ta itu med eftersläpande jobb som inte är sånt jobb som jag vill jobba med.

dagens saldo

2011-07-02T21:36:00.003+03:00

Har precis sagt åt någon att det är jobbigt att skriva dialog. Alltså en bra dialog. Och så har jag tydligen lyssnat på mig själv, för jag tänkte nej nej, klarar inte, kan inte. Så jag skrev ihop en förklaring om vad de pratade om i min text utan att låta dem prata. Sen stannade jag upp och glodde på stycket en stund. Och så bara tjong, en hård spark på den biten, bort från min text med sån skit omskrivning. Dialog är grejer det. Har inte läst igenom den ens efter att den växte fram. Vet bara att det blev så mycket bättre. Läsa igenom får jag fixa imorgon från sid 118-127 Så inte väja för knepigheter, det kanske funkar. Med det sidantalet, I say it really did. Det blir inte lika mycket imorgon. Men dagens saldo! Till och med King kunde ju vara stolt.

regel nummer 1

2011-07-01T23:18:00.002+03:00

semester! oj vad jag ska jobba. fast idag orkade jag inte. eller hann inte. eller ville inte. men imorgon. och förresten är det inte sant. jag har faktiskt skrivit två rader i dag, eller tre. beror på hur man räknar. så jag har jobbat. och tänkt. så egentligen är det bara att sätta igång. men inte idag alltså. för nånting bara. och jag vet att det är regel nummer 1: inga ursäkter. men imorgon. jag looovar.

Röstresurs

2011-06-16T19:02:00.003+03:00

Börjar bli torr i halsen. För jag måste provläsa texten högt. Höra hur den låter, att rytmen fungerar och att orden stämmer. Och det är ett bra tillfälle att passa på, resten av familjen har åkt bort så jag sitter här och läser högt för mig själv. När de kommer hem igen är jag säkert hes. Nå, jag lär ju inte ha så mycket att berätta om vad jag gjort. Pratat för mig själv. Det är vad jag gjort.

Karisma

2011-06-12T13:15:00.003+03:00

Märkligt, att jag upplever att den häftigaste kursutvärderingskommentaren inte handlar om kursen egentligen utan om att boosta mitt eget ego. Tydligen är jag karismatisk. En stark personlighet. Mycket har det skrivits i utvärderingar, men jag tror att den här tilltalar mig på lite andra nivåer än bara lärare för en kurs. Visst, jag vet, att när jag ska vara så där i centrum som man är när man t.ex. undervisar, så vaknar exhibitionisten i mig (och då utan koppling till att visa upp sig näck, bara liksom vara i centrum ett tag). Men, fatta, vad kul att nån faktiskt säger det! Karisma! Det kan jag leva på.

4-0

2011-06-07T13:11:00.002+03:00

befinner sig i exil. vaktar ett barn, som sover. ska jobba lite. sen blir det vampyrsång på ett annat brorsbarns dagis (eller förskola heter det ju här) och ikväll till råsunda för att kolla fotis. troligen en sorglig match eftersom det är sverige-finland. men vi går vid 4-0 har vi bestämt.

dream on...

2011-06-04T08:39:00.004+03:00

att skriva om mardrömmar får sina konsekvenser, i shit you not. jag som inte brukar ha nån koll alls på mina drömmar, varken goda eller onda, har under hela maj månad insett att när man tar djävulen in i sina texter (för att uttrycka sig lite mysigt) så nog fan hänger han/hon/hen med när man lägger sig också. i natt höll jag för 3e gången på att förolyckas i en båt innehållande en typ med onda avsikter. och det var dimma och nånstans skrek nån. insåg att skriket kom utifrån, nån hemvandrande drinkare som skränade utanför, när jag chockvaknade. men döden, igår var det böckerna som höll på att rasa över mig och i natt nästan mördad av illasinnad typ. måste få texten klar och gå vidare, jag trivdes bättre utan drömmar. eller med bara dagdrömmar. jag skrämmer mig själv. jag är jobbig på det viset.

Balansakt av bokhögar

2011-06-03T17:04:00.003+03:00

Mitt skrivbord är en balansakt av bokhögar. Underfors, Puhdistus, Crossover Fiction, En dåre fri, Å kom och se här, Cirkeln, A Discovery of Witches, Vampyrernas historia, Håpas du trifs bra i fengelset, The Vampire, Helt random, Lägret, Idioten, Trägrottan, Sista sommaren, Inlåst och så Ikea katalogen. Kanske nån bok till som jag inte ser ryggen på. Och en massa papper som väl också är nånslags böcker. Rent av tre. Kanske fyra men den fjärde räknas inte. Jag borde rensa lite. För högarna hotar att krossa datorn och det är inte bra. Inte bra alls. Men sen sitter jag ändå och fascineras av att vara omringad av mina staplar, för det är liksom bok, bok, papper, bok, papper, bok, bok, bok, papper, bok, papper, bok. Min dator verkar lite nervös över böckernas och papprens tillstånd. Den tycker att feng shui kunde vara nåt. Eller bokhyllor.

Familjehappening

2011-05-30T18:07:00.003+03:00

Äntligen! utropade jag tyst för mig själv då vi slängde in Buffy-dvd:n i spelaren och satt HELA familjen samlade för att underhållas av lite kvalitetsserie. Jag är fortfarande helt salig bara vid tanken på att få titta igenom alla, vad det nu är, 270 avsnitt eller nåt, IGEN. Och dessutom utan att liksom behöva göra det jättesent när the kids sover utan det är en familjehappening. Sååå alldeles rätt! Samtidigt, måste instämma med Cordelia i första avsnittet: weird much! att de där kidsen kan sitta och titta på Buffy. Men funkar Star Wars, Pirates of the Caribbean, Twilight och Tempelriddaren Arn, Prince of Persia - så jaaaa då måste Buffy vara nästa steg i bildningsgången. Tänk så glad man blir av att inte behöva kolla på alla överdidaktiska förbaskade små djur som leker människor. Tacka vet jag monster och annat pack!

Kung för en dag

2011-05-28T16:30:00.002+03:00

Först en bekännelse: Jag läste Stephen King helt i mängd och massor nångång i tonåren. Många av böckerna har jag säkert glömt. Andra har jag läst så många gånger att jag faktiskt inte lär ska glömma dem. Som Salem's Lot, Carrie, Stark, Jutjyrkogården, Det, Pestens tid. Men den bok jag minns bäst är ändå Om att skriva. Första gången jag läste den blev jag skitglad över att äntligen få läsa en bok om att skriva som var skriven som om personen ifråga skriver. Inte bara instruktioner om hur man gör. Utan ja, själva görandet. Visst, jag blir också lite knäpp på att gubben som berättar att han skriver helt galet många sidor per dag. Ibland har det gett mig skrivkramp, jag kommer aldrig att skriva 20 sidor på en dag. Eller ännu hellre frågan om varför jag inte får chansen att sitta och skriva varje förmiddag, kanske man skulle få ihop sina 20 då. Men mitt mål är kanske inte att skriva en bok på 800 sidor. Eller? För idag hände något. Så bekännelse två: Jag har skrivit 20 sidor idag. Och genast efter, bekännelse tre, för att vara rättvis: Jag har något justerat marginalerna... Men ändå, I'm KING!

ska bara blogga lite först

2011-05-20T16:03:00.003+03:00

så svårt att börja. varje dag är det lika svårt att börja. skjuter upp genom att läsa lite eller vad jag nu hittar på. till och med städa. det är det där skedet i en text då man liksom har det men ändå inte har det för det måste vridas till och så måste saker stämma. jag tycker ganska illa om det skedet. det är säkert det som får mig att skriva inlägg i blogg också. bara för att skjuta upp lite till.

tuggummitovor

2011-05-19T13:41:00.003+03:00

Det måste vara november. Rätt svalt ute och så. Dessutom skriver jag ett nytt inlägg. Hah!

Ägnade gårdagskvällen åt att lyssna på dålig musik. Det var upplyftande. Och allt rekommendationer av trevliga medmänniskor. Jag bad om det själv förstås, men nu har vissa melodier satt sig som kletigt, gammalt tuggummi i skallen på mig. Vilket påminner mig om att min storebror en gång för tusen år sedan de facto satte tuggummi på min skalle, närmare bestämt mitt uppe på. Under lång tid har jag en märklig tofs mitt på huvet från den bortklippta tuggummitovan, på fotografier som man kan betrakta i släktalbum. Så känner jag mig också nu. Tuggummitovad helt enkelt.

jag har ju en blogg?

2011-05-16T22:33:00.000+03:00

jag har ju en blogg? har låtit mig uppslukas av annat än blogg rätt länge. Men tja här är jag lite grann igen. Funderar på en bok jag precis läst. Sunglasses after dark av Nancy A. Collins. Visst visst. Obession. För naturligtvis vampyrer. Men den är från 1989. Alltså inget glitter här inte. Tvärtom splatter och uzi's. Mentalsjukhus och mängder av varelser. Ovanligt trevligt möte med vampyr efter diverse mindre trevliga bekantskaper. Och det bästa är att jag inser att det förstås är en serie. Så nu gäller det att kolla in typ amazon för att få fler. Fast den första brukar vara bäst. Sen barkar det. Och varför skriver jag om den här då? Jo, den påminde mig om något, om att man ibland när man skriver egna texter behöver berätta också, alltså inte bara gestalta och stå i, för annars blir det så luddigt. Det ska jag göra alltså. I den text jag skriver just nu. Väva in bakgrunden. Om jag hinner skriver jag lite mer sen nåt tag. Om ett år eller så. Och bara för att jag sa så där så lär jag vara här typ imorrn eller så inte.

vad man äter

2010-09-23T18:26:00.003+03:00

jag har ägnat den senaste tiden åt att fundera på hur mycket man äter i de där böckerna om sookie. mat. av olika sort. blod som mat eller som sex och helst som båda. fet mat som serveras på baren. all mängd kaffe som tjejen dricker. bacon steker hon åt brorsan.

eller hur det associeras till mat. nån i en blodig hög blir en slaktad höna. eller två slaktade hönor. varav den ena då råkar vara vampyr så han kan likt en skrämd höna stiga upp efter ett tag. hur alla äter. vad de äter. eller vem de äter. man blir egentligen aldrig hungrig av ätandet i sookie. man blir däremot lite illamående ibland. känner hur flottet dryper. allt blod, så där "splatter", man bara känner hur man vadar i inälvor och röd sörja. mycket mat alltså. för olika sorters figurer. sånt kan man fundera på. i synnerhet just nu, när jag är lite hungrig. trots allt.

vampyrer är pop, tydligen

2010-09-13T11:54:00.003+03:00

hörde precis att det är 46 pers anmälda för att gå på min kurs. till det säger jag ingenting. för vad ska man säga till det? förutom, vad var det jag sa. vampyrer är pop. så folks, wish me luck, jag ska försöka fixa en kurs vars anmälningstid inte gått ut än och på nåt sätt få det att verka seminarium.

jag föreslår vinster

2010-09-11T14:25:00.002+03:00

första veckan undervisning (för i år): done. första ensamma turen på bibban: done. första försöket med vampyrartikel: done. till och med första gången nedhasad till källaravdelningen i asa: done. ja och cambridge: done. så vad händer nu? vad blir nummer ett av nåt? jag föreslår vinster. helst betydelsefulla. inkomstbringande. möjligen ärofyllda. jag tycker det är dags nu. att bli till exempel riktigt sjukt rik. och jag menar Pengar. stort P. och jag tänker i euro. tänk bara. första storkovan: done, okej inte done. det låter så sjukt mycket bättre än, gu va skönt att växla pund till euro så att man har pengar att köpa lunch för. sånt låter inte alls bra. det låter helt dumt. det låter så dumt att sånt vill jag faktiskt inte säga. alternativt kan jag då tänka mig en mindre summa pengar om vinsten i fråga är nåt som jag tänka mig att verkligen vinna. nåt som man kan tänka, att äntligen. vet inte riktigt vad det ska vara, men nåt sånt där äntligen. skulle förstås vara bra om man försökte ivra för nånslags vinster. alltså anstränga sig. delta. men nej. jag tycker de ska bara dyka upp. av sig själv. utan ansträngning från min sida. utan särdeles mycken ansträngning från min sida i alla fall. va? det är väl inte för mycket begärt tycker jag. att jag ska vinna. nåt. väldigt väldigt snart. bara för att pigga upp mig alltså. så att man kan bli nöjd och belåten med sina obefintliga insatser och inte ständigt sånt där med vad man gjort och alltså ansträngt sig för att göra, som högst upp i det här inlägget med alla saker: done. man kan bli nöjd av sånt också, men herregud så vanligt. det händer ju alldeles för ofta att man får jobba för att känna att man är såååå otroligt duktig. belöningar säger jag. vinster. erkännanden. lite uppmärksamhet. bara för att jag tycker det alltså. märk att jag inte strävar efter berömmelse. bara pengar. pengar pengar pengar. det skulle alltså underlätta. helt enkelt.

veckodagar

2010-09-08T16:35:00.001+03:00

trudelutt. för det är onsdag. och imorgon är det torsdag och sen är det fredag och boy är jag nöjd över att det är fredag efter torsdag. vilken otroligt bra ordning det är på veckodagar när det blir fredag. visst?

att möta holland

2010-09-07T21:43:00.002+03:00

hå hååå. på teve är det förnedringspotis eller fotis. holland liksom rör sig över planen. fast det där var en snygg räddning av målvakten. men vad hjälper nu en räddning. så hå hååå. annars flyter man på. terminen har börjat. nya namn att lära sig. morgonmöten att gå på. frågor att besvara. möten att gå på. möten att gå från. jaa, man vet ju att man lever i alla fall. tidvis känner man sig väl som om man skulle möta holland förstås. men det är väl sånt man får ta. just så, och där kom ett gult kort. hmm, man skulle kunna tro att jag inte är riktigt helhjärtat med i skrivandet av blogg utan har typ halva huvudet riktat mot teve. och där var det mååål, för holland förstås, igen förstås.

fast nåt kul. har köpt resa bort vid julen. det ser jag fram emot. resa bort. jej. men jee, är det långt till jul.

spår av en morfar

2010-08-25T17:26:00.002+03:00

morfar dog. det är inte så märkligt. han var gammal. det är rätt märkligt att inte mamma är med och pratar om honom. det är ovant att höra sin morbror berätta i stället. jag önskar att mamma satt med. eller satt i stället. för så skulle det ju ha varit. allt blir overkligt på något sätt också. man ser sig utifrån och ändå inte. man ser kistan åka baklänges ut mot krematoriet. är det makabert? eller är det naturligt? eller vad är det? man går omkring i lägenheten och ser sånt man minns. en bok man läst, just det exemplaret. jaså du också säger en bror. kryddburkar. tavlor. bord. glas. skedar. retrokaffekanna. kläder. borddukar. parplyställ i form av en kanna. spår av mormors rullstol. spår av morfars cigaretter. spår. saker. jag vet inte. märkligt i alla fall. han mådde inte bra. hade ont. sist låg han i sängen på sjukhuset och läste deckare. och det är så mycket man inte vet om sin morfar. annat man vet som kanske inte är lika lätt att veta.

jobbarkanin

2010-08-18T19:49:00.004+03:00

å så var man uppslukad av arbetet, dag och natt, natt och dag. med hull och hår. från topp till tå. hur kul är det? man leker jobbarkanin så tusans. och det är jäkligt långt till nånslags semester. det är inte så långt till terminsstart. herrejess. jag ska undervisa häcken av mig i höst. det kommer att sluta med att jag på introkursen talar om finlandssvenska vampyrer ur marxistiskt perspektiv. det blir skoj. och blodigt. kanske dekonstruerande. för intron alltså. eller bara förvirrande.

best of pelle, helst

2010-08-05T20:29:00.002+03:00

he he. vi har precis köpt ett samlingsalbum med dingo. jag säger bara att jag kommer trots det inte att ta på mig såna där avklippta neongröna fingarvantar som prydde mina fina händer då när det liksom var på riktigt. men jag gillar autiotalo. och nä, det är inte nånslags nostalgisk dingofeber som sprätt till. jag har andra sorters baktankar. eftersom de där två yngre typerna jag bor med inte precis gillar finska barnprogram, så tänkte jag att hej finsk musik. och helst vill jag hitta en best of pelle miljoona. så om nån vet om en sån, säg till! medan jag väntar på pellle får det bli sånt som finns i stället. och efter att ha vrålat nahkatakkinen tyttö blir man, om inte en bättre människa, så åtminstone mer vänligt inställd.

drömtydning

2010-07-31T13:13:00.001+03:00

jag brukar hävda att jag aldrig minns mina drömmar. och det har jag inte gjort förut heller. bara någon enstaka mardröm som huggit tänderna i mig redan nångång under barndomen. men på senare tid har jag försökt minnas. tänkt på vad jag hållit på med precis innan jag vaknade och då inser jag, att jahapp, drömmar just så. inte för att jag tänker dela några drömmar med nån, nej nej, det blir bara långrandigt och trist. det är mer stämningen jag är ute efter. som ibland efteråt, när man vaknar och känner lättnad eller stress. och det är väl det där jag försöker hitta, det drömlika och samtidigt inte alls dröm utan något annat. inte helt säker på vad än. hur som helst, lite kul är det att efter flera års hävdande av att näää, minns aldrig vad jag drömmer, så har jag lyckats plocka fram något, inser att visst, om jag bryr mig så ... och på nåt sätt mynnar väl allting ut i nånslags dagdröm. antar jag.

hemma och slut på superjuli

2010-07-30T15:05:00.000+03:00

hemma igen. efter ett stycke superjuli. stockholm, hangö, sommarteater, pariserhjul, sveaborg, namnkalas och däremellan skriv- och lästid. herrlian tider. och jisses så man legat på bryggan eller i vattnet invid. dessutom har bastun fått sprillans nytt tak.

och nu ska man lite plocka bland grejerna innan man återgår till arbetslivet ett tag igen. och sen vete katten vad som händer. som vanligt.

lite si och så

2010-07-18T14:12:00.000+03:00

lite si och så med när jag orkar jobba på att ha nätkontakt när jag är på farmen. för vad orkar man nu egentligen göra förutom att ligga på bryggan, välta ner sig i vattnet och försöka få i sig vätska av olika färg samt nåt salt för att man inte ska torka bort. men jag har också ägnat mig åt att fundera mer på följande text. det går ju lite trögt i hettan men det går i alla fall. småningom måste jag väl försöka utreda hur texterna hör ihop, men då blir det nog klippa klistra metoden för på den här lilla skärmen blir det dåligt med överblick. nä, nu ska jag nog släpa mig till böljan igen och slåss med bromsarna.

the farm

2010-07-08T19:54:00.000+03:00

mot farmen idag. som inte ska läsas minkfarm utan mer så där in english.

pappershög

2010-07-07T14:46:00.001+03:00

bredvid mig ligger en pappershög som jag precis har printat ut. den är ännu varm till och med. och det slår mig vad man kan åstadkomma med någons uppmuntrande ord precis i rätt läge och en skrivkurs som skickar hem en med inspiration upp över öronen. jag har suttit klistrad vid datorn, vilket väl märks för såna som förut mumlat om hur sällan jag uppdaterar min blogg. här har uppdaterats så attans, för skriver jag så skriver jag. och jo, jag funderar ännu på en historisk detalj som har med bläck-, kulspets- och reservoarpennor att göra och beroende på hur det funderandet (med lite historisk knowledge) utfaller så måste jag kanske ändra scenen något, men annars så tror jag att det är som det är med en utprintad pappershög. kanske låta vila och sen läsa eller ska jag bara skicka iväg den? och nej, mina förhoppningar är faktiskt inte höga trots att jag fixat på texten, jag vill bara inte hoppas mer, men jag har gjort den till min text. skicka eller lådan?

Riktiga jobb

2010-07-05T12:27:00.001+03:00

och vad gör jag idag då? jepp. har hasat in till arbetsplatsen en stund. ja herregud. så dumt. ska nog gå hem. för här är kallt, i filosofkorridoren frodas möglet och sällskapet är det vanliga. men nu tänker jag börja semestra på riktigt riktigt riktigt. eller vad man nu kallar det när läsningen består av de där vampanalyserna och vad är litteraturvetenskap. jag önskar ibland, typ nu, att jag hade ett sånt där Riktigt jobb som äldre släktingar brukar fråga när man ska skaffa, alltså ett sånt som man går hem ifrån och lämnar kvar på jobbet. nångång om jag blir stor ska jag ha ett sånt. helst välbetalt. fast det blir väl nån attans kyltyyyr och som nån klok(?) typ sa (en som undvek åland på litteraturdagarna) så är det inga pengar i det. i kyltyyren alltså. inga pängar.

text på text

2010-07-04T20:10:00.000+03:00

varmt och mysigt i stan. och jag sitter inne och läser manus. fast det är okej eftersom jag gärna gör det. antagligen för att just nu gör jag mindre justeringar, rättar språk och stryker eller ändrar meningar. kollar att vissa grejer stämmer. och det trivs jag med, eftersom jag tycker att jag hittat rätt. sååå skönt att inte känna att man vill bränna upp skiten. att man helt enkelt inte tänker vilken dynga utan snarare att nå jåå nå, tänker man. ibland kan man rent av imponeras av sig själv. inte för ofta för då kommer antagligen en sån där jantelag och slår mig i skallen. och jag har till och med tänkt mig att jag ska ha läst igenom den här veckan och fixat det där lilla för att sen kunna ta itu med annat, för nästa text ligger och vrider sig för den vill skrivas. jag har ju ägnat mig åt fotboll så attans i undersökande syfte. nästan så att jag får abstinens när det inte är några matcher. och det känns faktiskt helt jäkla sjukt. jag? fotisabstinens? jisses.

retur

2010-07-02T14:33:00.000+03:00

värmen dallrar i stockholmen. och just då ska man förstås packa för att hasa iväg mot ett flytande hotell som min mamma skulle ha sagt. tillbaka till hemmet för att ta en sväng till jobbplatsen innan jag verkligen lägger av och bara ägnar mig åt sånt skrivjobb som jag vill hålla på med. har förstås haft några dagars paus just nu, man kan inte skriva när det är för många människor på en gång. men det är okej. pappren behövde vila igen för att jag skulle kunna titta på dem och veta om det funkar eller inte funkar så som jag tänkt. tusan vad skönt med sommar i alla fall. spec efter all den där snön som jag eg har glömt.

bättre fly - alltid

2010-07-01T21:57:00.001+03:00

el minko stinko är inte mer. minkbusters fixade det. och nu hoppas jag innerligt att det inte var en familj utan faktiskt bara en. för jag vill gärna bada bastu. där ser man vad några dagar i exil kan åstadkomma. rekommenderas. stick ifrån problemen och skjut upp dem. nån eller nåt annat fixar. alltid bäst att fly.

eclipse

2010-07-01T18:09:00.001+03:00

har varit på eclipse med sällskap. hade eg inte tänkt gå men så tänkte jag om. och det var ju intressant. lite obehagligt med den där biten som e så normaliseringsprocess. men det var inte fullt så mycket långsamma scener och om man nu helst går på action så. dessutom hade jag trevligt sällskap och det var huvudsaken. och bra med popcorn också. och bäst var faktiskt första scenen, en bra öppning.

bloody mary och kullerstenar

2010-06-30T22:29:00.001+03:00

man tar sig så långt man kommer någorlunda lätt, allt för att undkomma minkfarmen. alltså stockholm. vi har vänt på kullerstenarna för att rekonstruera bröllopet. förstås. samt hasat längs drottninggatan. och brorsan har försökt kapa fingret med tomatkniven. bloody mary på morgonen alltså. larsen står på bordet och skumpanjen är på kylning. mycket trevligt i fina förorten. kanske man skulle bli en sån som firar sommar i stan. som sagt minkar är inte min grej.

minkfarm

2010-06-28T12:49:00.000+03:00

en superb midsommar. utom. ja minken alltså. för det har flyttat in en mink, med familj, under taket vid bastun. jättemysigt. och så klättrar den galant ner genom skorstenen och in i bastukammaren. jag kan berätta att mink-kiss luktar illa. och att mink-bajs inte är något vidare. samt att jag överväger att sluta tvätta mig. och nej för fan, jag vill inte bli nån minkfarmare. jag tycker minken ska flytta.

men i övrigt alltså superb midsommar. fast folk åt mer och söp mindre. ovanligt liten ölburksinsamling i år. åldern förstås. men ingen skadades nämnvärt. med undantag för nån hård fotboll och huvudvärk. alla drack inte vatten med alkoholen.

men om nån känner sig manad att komma och befria bastun från mink, så tas det tacksamt emot. för annars kommer JAG att lukta mink hela sommaren och inte simma heller. å andra sidan brukar jag ju inte precis vara först i annars heller. men det är mer en sån där köldgrej. nu finns det då plötsligt en minkgrej. och jepp, jag erkänner, jag är från stan och finner mink i min bastun jäkligt obehagligt, rent av skrämmande och onaturligt. yäk. bara tänk minkpiss på din handduk.

prinsessor och bergodalbana - uppåt

2010-06-20T17:37:00.000+03:00

okeeej. åker jag bergodalbana eller? nä. det är förstås den där victoria. jepp. jag tittade. det var svårt att låta bli för jag blev helt tagen av hela performansen. hur de klär sig i glitter och långa klänningar. och uniformer. hur lååångt släp. och att man vinkar i sju kilometer och sen ännu den där roddbåten. helt otroligt. men nä. jag fällde inte nån tår. jag funderade mer på vilken grej det är när pojken får prinsessan och ett hertigdöme och blir riddare. och hur man lägger upp en sån grej. och det gjorde mig på gott humör över ritualer och ceremonier så jag slängde mig över min text igen och visste att just det. ritualer och ceremonier och så lite lögner och sånt. fin kryddning. så bergodalbana. en dag ner och idag är jag på väg uppåt igen. jag hoppas att det inte går neråt sen. mitt balanssinne är inte vad det borde. kan bero på åldern. som jag alltså för övrigt ökar på idag. grattis jag.

tvivlaren, fast inte tomas

2010-06-19T11:57:00.000+03:00

å så kommer tvivlet farandes. jisses. nu har jag suttit och harvat med texteländet. märk att jag nu kallar det för elände. och plötsligt tycker jag att allt är fel och borde ändras och att det faktiskt inte funkar och hur har jag egentligen tänkt. om jag har. tänkt alltså. måste jag riva upp allt nu? börja om. stöpa om. herrejess vad det känns som världens skit att tänka så. jag sitter här med pappersbunten och undrar om jag ska slänga ut hälften och skriva in annat i stället. det är minst sagt jobbigt. okej, jag hört att man ska döda käringarna (och det är med ett r) men jag tror jag ska spara dem till något annat i stället. samtidigt betyder det att mycket i andra hälften måste skrivas om i så fall. faaaan! ibland önskar jag att jag inte behövde skriva alls.

kött-textur

2010-06-16T19:40:00.000+03:00

inte många sidor kvar nu. sen får jag börja om igen med ny runda för att få ihop det som jag vill ha det. men jag ser ljuset i alla fall. grejt med skrivdrajv, säger jag.

och idag har det inhandlats stora långa inre filéer till midsommaren. det vattnas kan jag säga om det. och lackar gör det, om man nu kan använda det uttrycket så här års.

förresten ska jag ägna mig åt fotboll har jag tänkt. det är inte ofta men jag gör det i undersökande syfte. nä, jag tror inte att det gör mig till en hurja lirare på midsommarplanen men jag tänker text. jag skrev ju nånslags omklädningsrumsscen i staden vid havet redan. så om man skulle kolla in matchen också. terminologin liksom...

vad ska bort

2010-06-15T17:17:00.000+03:00

min sommarläsning ser lite konstig ut: blood read, skin shows, consuming youth, daugters of darkness samt vad är litteraturvetenskap. finn ett fel. vad ska bort. tänk så där som i fem myror. för det finns förstås mer än ett rätt svar.

dessutom ska jag fortsätta bena i texten. jag vet inte om jag egentligen tycker att det är speciellt roligt. det är faktiskt ganska väldigt mycket skitgöra men jag tycker att det går åt rätt håll. att det kanske rent av blir en text som är utfunderad. och det är gott.

Gula gummihandskar

2010-06-14T09:25:00.000+03:00

tillbaka i mulet väder. men jees louise mår jag gott! satt i princip hela gårdagen och totade på en text som legat och grott väldigt väldigt länge. bara för att jag kände att jag hade ork att göra något åt den. jag kan också säga att det inte var lätt. försökte skriva om något som inte fungerat tidigare, en mellantext som bara körde rätt in i väggen. så jag skrev på den, gav upp, och tittade på resten av texterna, skrev igen, gav upp, tittade - och så där höll jag på tills det plötsligt slog mig att vad håller jag på med. ta något konkret som typ ett badrumsskåp, sluta svamla och gör det du brukar. så då gjorde jag det. och plötsligt bara visste jag att jag var faktiskt på väg åt rätt håll. att i badrumsskåp finns t.ex. gula gummihandskar. bara det bådar ju gott för vad som helst. rekommenderas alltså, gula gummihandskar storlek 7.

Klippt och på väg

2010-06-04T17:35:00.001+03:00

Jag har klippt mig. Kort. Så nu ska tammefan solen skina och värma min nacke, annars blir det kyligt. Kände jag redan.

Snart till ett stycke stad vid vatten. Den där med kex. Det ska smaka gott. Alltså inte med kex. Utan med vistelsen. Ses där de som ses där.

pick nick på bryggan

2010-05-17T09:33:00.000+03:00

jag har legat på bryggan och tänkt sommar! det var inte så hett att jag ville simma. okej. så hett skulle det aldrig kunna vara i maj för jag vill inte simma i sånt där isvatten. men jag har legat på bryggan och druckit pilsner och tyckt att liv är okej.

ångra inget

2010-04-16T18:42:00.001+03:00

hå hå. jag fascineras av katolska kyrkan. påven alltså. och de här pedofilprästerna. idag stod det i "the grande blade" att det är okristet eller om det opåvligt att ångra så numera gör de bot. för de är under attack. det går vilt till hos påven. barrikaderna verka hålla. för det är enorm skillnad mellan att ångra och att göra bot. verkligen abnormt enorm.

produktion

2010-04-11T18:22:00.000+03:00

wow. har haft en produktiv helg. allt från att läsa en gradu till att skriva och räkna pengar. så nu har jag räknat ut att även om allt skiter sig, jobbmässigt alltså, så har jag förutom de stip jag har också lite extra som jag gnetat ihop. HA. jag har skrivpengar! regerar tycker jag om det. men tusan vad man får snåla för sånt. men som sagt ett produktivt veckoslut. har skrivit runt 8 sidor och printat ut från google maps en karta i många små fyrkanter för att laga en stad åt mig. visserligen en existerande stad, men sånt kan man inte ta hänsyn till när man planerar tycker jag. det är som om man ständigt skulle oroa sig för att folk ska känna igen sig i texter man skriver. och det kanske de gör. det kanske jag själv gör förresten. men det betyder ju inte alltid att det är så. precis som den där staden kommer att förändras när jag är färdig med den. om jag nånsin blir det. fast det får man inte säga. i alla fall. vad kul att va på gång. dessutom har jag anmält mig till skrivkurs för sommaren. nån annan som ska dit? till den där staden vid vattnet med alla pensionaten?

vamps

2010-04-07T14:32:00.001+03:00

jag har precis fått (läs: köpt) jättemånga flera vampyrböcker. nåt att hugga tänderna i. gu vikket trist skämt. ska i alla fall bli kul med Carmilla.

har läst om Stephen Kings Salem's Lot. jag gillar hans sätt att ge liv åt en stad och det med odöda. det blir liksom en del fascinerande skruvningar i det. och så lämnas ju slutet öppet också, så man vet inte. eller man lockas liksom vidare till att tänka på hur små städer sakta dör ut. genom att ätas upp. dessutom efter att ha läst kings att skriva så blev jag djupt fascinerad av hans skrivande överhuvudtaget. borde fortfarande läsa om carrie. men först vampyrer.

chokladägg i delar

2010-04-05T15:32:00.000+03:00

Påsk. Jaha. Man åker på liten tur till ett stycke bror. Folk spyr. Och skiter. Jej! Man åker hem igen. Ett barn för med sig spydelen. Vem har lust på chokoägg? Eller memma? Nå jobb imorrn och man har varit ledig och vilat upp sig. Typ.

kulturkofta

2010-03-25T19:41:00.000+02:00

härligt att åka till mariehamn och höra susanna alakoski. bara det alltså. och bra sällskap hade man också. så man fick återvända till vardagen med nån tanke om större sammanhang, ja, som klassperspektiv och sånt. samt förstås en helt ny s.k. "kulturkofta" som alls inte är någon kofta i och för sig utan klädpersedeln spelar i helt annan sfär. men huvudsaken är att man är värd sin "kofta". för det är man.

schiller

2010-02-22T15:06:00.001+02:00

förresten medan jag läser om vampyrer. att analysera sönder är möjligt. om man gör för många avstickare. det är väl lite det jag tänker när jag funderar på schillerkragar. så note to myself, håll dig till ämnet. om det går.

Vamped by the istid

2010-02-22T14:51:00.000+02:00

Färjan över till svärjet är inget vidare under den här istiden. Man borde ha bullerskydd. Och i kombination med att alla andra oxå hade bestämt sig för att entra båten, nåja. Klagar inte. Trångt. Ja. Men istid är värst.

Sitter mest och lär mig stuff om vampyrer. Rätt kul. Mycket visste jag väl i och för sig, men jag har lärt mig saker om schiller-kragar till exempel. Och vill man kolla det i google bilder förslagsvis, och på svenska då, märkligt nog kommer man till runeberg. Så gubben var eller vart som de säger här, antagligen vamp(yr).

Men mest sitter man här och lyssnar på den där minsta bebisen, hon gnäggar. Å andra sidan håller hon på att börja låta som en bebis. Alltså inte bara gnägg utan rop också.

Och japp. Jag har inte låtit bli att skriva. Yej för mej! Och nu talar jag alltså inte om nån artikel utan de får frodas bäst de kan i huvudet.

För övrigt har t-banan funkat uselt idag, is på banan. Vad är det med Norden? It's grim up north. Som om snö var nåt nytt och outforskat.

skrivtorka upphör

2010-02-15T19:42:00.000+02:00

ålrait. efter en enorm skrivtorka har jag tydligen vaknat. kanske är det för tidigt att tjoa, men jag tjoar lite ändå. för jag skrev början på min text. och den har levt i mitt huvud rätt länge och nu blev den kanske rätt. så grattis till mig och att ha börjat betyder att jag nu ska fortsätta. det skriver jag för att liksom avge nånslags löfte. för att inte bara ha dåligt samvete över alla oskrivna kvällar. och ja, det börjar med döden. förstås.

Vän av ordning och tja, teknik

2010-02-14T22:40:00.000+02:00

har märkt en sak. om jag inte skriver på min blogg så gör ingen annan det heller. tänk så uppmärksam jag är. så bäst att jag skriver då. det är söndag och det kommer absolut nada på tv som jag vill se. och jag har suttit och undersökt saker på min lilla fina laptop typ hela dan. lite igår också. för jag har uppdaterat saker och det blev annorlunda och mycket bättre med det nya lapansiktet eller vad man nu ska kalla det. sånt har jag gjort. och just nu dricker jag ett glas rödvin. gott. och imorrn är det måndag och arbetsdag. har haft storebror på besök under helgen också. medförande sina telningar. och det betyder att jag har en dimmer lampa i vardagsrummet. super. och att tjejernas rum behöver städas. för där är lite kaos. fast inte så hemskt. så det får nog vänta nån dag. och så har jag städat mitt klädskåp idag. det var på tiden. hittade en massa jag glömt. sånt är lite hemskt egentligen. när man glömmer sina kläder. å andra sidan, man kan för tusan inte springa omkring och tänker på garderobeinnehåll dagarna i ända.

oj. det är ju den där hjärtedagen idag. och fastlagssöndag. nå, hoppas ni haft en hyvens kaveri ei jätetä-dag då. eller nåt sånt.

fredagsmyyyyyyyyys

2010-01-15T14:21:00.000+02:00

jag har en massa bekräftelsemejl i min inbox. för biletten alltså. till hit och dit. inte långt. men ändå. och så essäer. i inboxen. och nu kan man förstås undra vad som är trevligare att titta på i inboxen. essäer lika med läsjobb. bekräftelser lika med pratjobb. hmm. sitta på jobbet och läsa eller åka flygplan till Norge. å andra sidan har jag ju nån vag plan att jag ska ha med mig essäerna på flyget. fast jag har lite börjat tänka om med det. jag har en bok jag ska läsa istället. som jag längtar mer efter. man får väl prioritera. som man vill. eller hur?

i övrigt är det fredag och jag känner mig helt nöjd med det. lite som den där svenska reklamen där de ylar om dags för fredagsmyyyyys. jepp. det tycker jag.

uppkomst och nedkomst

2010-01-07T13:01:00.000+02:00

jag har inte skrivit något på länge. här alltså. förlåt. bättring. kanske. har tagit mig genom jul och nyår. jag gillar jul och nyår. jag gillar inte när man ska tillbaka på jobb igen och liksom jobba. det är segt. försöker få ihop 45 minuter prat om avhandlingen. herregud så segt. känns som om jag borde få en paus från avhandlingen. skulle hellre skriva på min föreläsning om jane austen. den inspirerar mer, men deadline är liksom åt andra hållet. ja ja.

på nyårsafton var jag barnvakt åt söt brorson. energisk söt brorson. företagsam. glad mest. som ville höra samma bok många gånger. han kanske analyserar medan man läser dem? orsaken till barnvaktandet var att barnets föräldrar födde en liten liten liten lillasyster. så liten att jag bara tittat på foton från kuvös. så jag är stolt faster igen. åt en minibebis. man föds så olika.

såg på en blogg jag läser ibland att man borde lista årets favoriter av olika slag. jag vill lista en just nu. fascinerande tv-serie, åtminstone säsong 1: dollhouse av joss whedon. jag säger bara oj.

trasig analys

2009-11-27T13:28:00.000+02:00

märkliga ting. utvärderingar alltså. i kurser. man smäller ihop dem och försöker förklara vad de är bra för. alltså att man ska kunna vidareutveckla kursen. och så blir man förstås glad över ifall folk verkar a) ha trivts (och det hade de enligt båda utvärderingarna) b) lärt sig att bli mer kritiska till vad det nu råkar vara som jag önskar att man ska ifrågasätta (men alltid är det nånting). och jepp. de säger att de har blivit det. så det bådar gott tycker jag. samt tänker, att i nästa utvärdering så kommer det att stå att det är jobbigt att analysera sönder böcker. jag undrar om nån har en riktigt god idé om hur man ska förklara att det inte är trasigt, analyserandet, utan att det ger nya perspektiv, att det liksom öppnar, inte så att de står där med tvättad hals och letar efter en skiftnyckel för att skruva ihop en bok. okej. lite fånig bild det där. men jag försöker just nu komma på ett sätt att förklara att analysera sönder är omöjligt. så hur säger man det?

Stränga an stränga

2009-10-23T13:04:00.000+03:00

Sitter och läser en bok som jag ska recensera. Vilket betyder att jag samtidigt tänker på rätt mycket annat. Som att städerskan tyckte att jag hade dammigt vid datorn. Jag mumlade nåt om mina utspridda papper. Hon svarade inte så jag antar att hon höll med. Ja, du har papper överallt, plocka ihop dem så man kommer åt, tänker jag mig att hon tänkte då hon tittar på mig lite så där från sidan utan att riktigt önska svara på pappersproblematiken, allt medan hon viftar undan det synliga dammet. Sen ägnar jag tid åt att tänka på ansträngning. Om att anstränga sig alltså. Det är inte helt klart vad jag funderar på angående det här med ansträning, mer liksom en tanke jag har om att det borde jag tänka på. Och så förstås, vad ska jag göra med mig själv nu då. Fast den tanken är stor och farlig, bort bort från sånt. Förändring. hu vale. Dessutom ler jag lite för jag har läst en recension (NT nr41) av min bok och där sägs ord som ymnighetshorn vilket får mig att helst gå hem och skåla lite. Jag känner mig liksom ganska bra. Känner att jag är en viktig typ i mitt liv. Fint va? Jag jag jag. Jag jag jag. Jag jag jag. Ville få det sagt så det inte råder några tvivel om vem som betyder nåt just nu, just här. Förresten när jag nu för fram egot här, så kan man ju kolla in det här också, om man känner att man inte får nog av fantastiska JAG. Men jag måste läsa vidare om könsdilemmat ännu. Fast just nu smälter jag då vissa påståenden om romantisk kärlek i barn- och ungdomslitteraturen. Så tänker jag på annat som jag borde. Mycket verkar handla om att ta itu med saker och ting. och än mer att det är nåt som ska skrivas. Ja ja, jag ska. Ansträngning igen. Kanske skulle jag skriva om ansträngning helt enkelt? Hmm. En tanke. Eller ett tänk, som de säger i grannlandet. Så vad ska man anstränga sig för? Googlade det förstås lite också. Vissa fraskombinationer leder mig käpprätt till att man ska bjuda till. Släppa till. Ställa upp. Alltså att man får anstränga sig lite. Eller göra sig fin åtminstone. Så sex och skönhet. Vad man nu tycker om det.

Återvända till civilisationen

2009-10-21T17:50:00.000+03:00

Efter två veckor på spanska sydkusten har man nu återvänt till, jag tänkte skriva civilisationen, och det är väl så det känns liksom. Man går bland flamencoklänningar och toredorer, caballeros samt förstås bolsa/väskvrängare, klockförsäljare, cdkopierare, strandmassörer och ja man dricker tinto och blanco och skumpanj, käkar calamares och jätteräkor, rätt mycket pizza också faktiskt, cerveza en gång i kvarten ungefär (annars är det väl inte jag), man hänger på Fuengirola zoo bland krokodiler, gorillor och tigrar, man kollar in lustyachter i Marbella, tivoli på Ferian och simmar i Medelhav och poolen - och så kommer man hem till plus grader två och drar på sig klädlagren och masar sig till arbetsplatsen och röjer i pappershögarna. Japp, civilisationen. Verkligheten. Det riktiga livet. Med sånt som måste läsas och planeras. Väckarklocka. Så det är rätt skönt tycker jag att veta att man på kvällen kan sjunka ner i fåtöljen och titta på alla True Blood man bandat medan man varit frånvarande. Civilisationen har sina sidor, den med.

Det är fullbordat

2009-09-30T15:36:00.000+03:00

min lillebror har en tavla som varit mammas, där det står: Det är fullbordat.

Och det är det. faktiskt. men jag har aldrig varit så nervis i hela mitt liv. fast det såg man inte, sa de andra. tur det. för gu vet hur det då skulle ha sett ut. och fullsatt var det också, nästan. och alla böckerna försvann iväg som smör i solen då herr hendig sku placera ut dem. de va oxå skoj. strykande åtgång. men länge sku man grillas. på alla sidor. genomgrillad. och så var det fullbordat då. sen blidde det fest och det var den bästa fest jag varit på faktiskt. okej att jag fick vara i centrum och så, aldrig helt fel... men det var inte det som var roligast utan att alla var så otroligt ljuvliga. om man har de vänner man förtjänar, då är jag rätt okej har jag bestämt och det gör mig varm om tårna till och med. fina tal, fina dikter, fina sånger, finfina allting.

men trots det. jag gör aldrig om det. det är fullbordat.

sväng vänster så fort du kan

2009-09-21T19:51:00.000+03:00

men jag har ju int sagt ett piiiiiiip om att gå till rektor. de va spännande. man trycker knappen och så säger tanten kom in. och dörren piper och man går genom korridoren och uppför trappan, håll vänster, sväng vänster så fort du kan. och så in genom dörren och där sitter de andra som också ska disputera inom snar framtid och alla håller hårt i avhandlingen. så man undrar om de kommer att ge bort sitt exemplar åt rektor eller om han står där utan. och så undrar man ifall rektor hör till dem som inte längre skakar hand pga av de där snuviga svinen. men det gör han. och så grabbar han tag om avhandlingen. och pekar, sitt där vid runda bordet. sen ska man tala english också för en av de andra har något knagglig svänska. jo jo. där sitter man och ser sig omkring och tänker, tjaha. this is the office. med tavlor och pampigt skrivbord. och där sitter de andra då ganska rakryggat medan jag funderar på ifall jag ska ha benen tjejigt i kors, eller sitta bredbent så att det är ergonomiskt trots att stolen inte är det bekvämaste i världen. och så tycker jag att rektor kunde bjuda på skumpanj. skulle lätta upp fredagseftermiddagen lite. men det gjorde han alltså inte. och jisses nu ska jag säga vad jag skrivit om in english. det vart visst nåt med sex. och alla killarna blir lite mer rakryggade så jag passar på att säga feminism och queer också för säkerhets skull så att det inte ska uppstå missförstånd utan att det är klart att jag är sån. antagligen frigid. betänk boknamnet frigjord. eller lesbisk. eller kanske jag är opererad, sitter hon inte lite bredbent. hon? nä nä. det var helt okej. söta pojkar och tanten jag, samt rektor. så kan man också tillbringa fredagseftermiddagen. tills man visas ut för trappan igen. och det blir lite mysko när man liksom helst inte vill slå följe med sina meddisputander för man känner att det där queera hänger kvar ändå lite och misstänkliggör. och jag tänkte, jepp, ladda mig med fördomar, som jag just hittat på alldeles själv, för mest misstänksam är väl jag. trots allt. för de kanske var mer queer än jag, vad vet nu jag om dem.

festskjortsak

2009-09-20T16:58:00.000+03:00

igår gick jag ut i staden med orden: kommer int hem förrän jag hittat nån j-la festskjortasak. hade faktiskt nästan gett upp hoppet om att hitta nåt. tänkt jag får väl liksom vira in kroppen i toapapper. liksom omlott. i trevliga veck. kanske rent av skaffa ett special toapapper. med tryck. det kunde ju vara nån symbolik i det hela. men jag slapp toapappret. så jag är nöjd. men herregud vad det är sjukt jobbigt att shoppa när man vet vad man söker. ett elände. för jag kunde ha köpt allt möjligt annat som jag intresserade mig för. fler skor. jeans. lite väskor. mössa. fingervantar. stövlar. halsdukar som glittrar. som inte glittrar. man kan ju fråga sig ifall jag hängde på fel plats. så här efteråt kan jag tycka att det är lättare att hitta nånslags tunika/skjorta om man rör sig på andra avdelningar än bland skor. men man kan nu inte alltid göra som man borde. hur som helst, till slut, jag återvände med en överklädnad. och slutresultatet är väl vad som räknas? samt att man slipper omlotta sig i toarullandet.

hima är hima

2009-09-13T12:13:00.000+03:00

herrlian tider man lever i. ett helt veckoslut då jag inte gjort nånting. mer sånt säger jag bara. okej. jag gillar visst att åka på konferens, skrivarsemi, hänga i hesa, ta båten till stockholm, gå på nåt party, resa utomlands - men att få sitta i fåtöljen med knäna uppdragna och glo på tv (typ femte omgången av angel just nu då) eller slänga sig i sin Egen säng med glitterscenen, det är en vinnare. kanske man håller på att bli till åren när man helst bara vill dricka te och vara hemma. typ som pingström i husis idag, fast hon talade om förritiden: hima är hima fast det är rojsigt. känns som en mysig liten sanning när man är trött och försöker samla kraft för det där kommande kraftprovet.

lite generad

2009-09-08T17:11:00.000+03:00

satte mig ner för att läsa igenom min avhandling. tänkte att det kan ju vara intressant att kolla efter tryckfel och sånt. nu när den har vilat lite också och jag liksom inte har haft ögonen på den hela tiden. själva innehållet kan jag liksom, så det är inte för att bli klokare. jag inser att medan jag läser är jag mest generad. så där, jaha, åhå, så det tyckte du. eller tyckte gjorde jag kanske inte direkt, det ska ju faktiskt vara vetenskap. men ändå. det är lite pinsamt att läsa sin egen avhandling. kanske också för att jag känner en viss beundran, inte direkt inför innehåll och argumentation (det vågar jag inte) utan mer för att den finns och är en bok med pärmar och inte bara utprintade a4. men naturligtvis är det också lite pinsamt att sitta och beundra sig själv på det viset. så får man väl inte göra. men som sagt, det är inte själva diskussionen jag intresserar mig för. det skulle vara övertramp, tror jag. jag ska väl få stå till svars för formuleringar ändå. snart. mycket. mycket. snart.

Storm Utan dräng

2009-08-31T18:20:00.000+03:00

imorgon är det september. jo jo. och jag ska informera nya studeranden om deras kommande liv som studerande i litteratuvetenskap. det skulle i och för sig vara helt okej men eftersom ämnet just vridit sig ur led på grund av sjukfrånvaro (inte min) så känner jag mig lite, låt oss säga, tveksam inför vad informationen ska bestå i. jag vet ju vad jag själv ska göra och så, men i övrigt, tja, lite så där flytande skala över vem och vad och hur och varför. jag är övertygad om att det löser sig. på nåt sätt. aldrig har väl mister R lämnat skeppet i storm. men ändå. kl nie sharp med akademisk ska man säga nåt om nåt som man inte vet nåt om. men så är det. för övrigt har jag inte egentligen ägnat eländet nån större tankeverksamhet, det känns inte lika överhängande som ja, kläder till exempel. okej. jag har kavaj. men byxor. skor. skjorta. och eventuella tillbehör. och kavajens ärmar är för långa. så jag funderar mest på vart i världen jag ska vända mig för att få en förkortning utförd. nå det ska väl också lösa sig, de me. på sätt eller annat. vad jag däremot försöker undvika att tänka på just nu är den där dagen som närmar sig. bara liksom glider förbi den i mina tankar för att inte liksom fastna i nån föraning om hur man ska ägna sig åt skam i minst två timmar för allt man underlåtit eller bara svept igenom i texten. ja herregud detta nagelfarande. bäst att inte koncentrera sig på sånt alltså.

Från augusti till september

2009-08-26T15:11:00.001+03:00

Augusti. vikken månad. jag e helt matt. och bävar för september. för inte blir det mildare då inte. men jag har klarat av två konferenser och en massa utskick hit och dit och inbjudningar och lectio (skriva den) och fotismatcher och skolstart och sjukskrivningar (inte jag) och inkommande studentvåg och tvättberg och alkholinköp och vedsågning och mig själv helt enkelt. snart är det september och folk frågar om jag är nervös inför disputationen och det kanske jag är men inte så att jag vet om det. dessutom känns det mest oundvikligt. och då ska det ju klaras av. tänk. om man kunde smita ifrån. eller sitta i publiken och lyssna. fundera på hur man borde svara. kanske le lite åt nåt bra. och våndas över nåt inte så bra. från publikhåll alltså. inte mitt i. inte själv. oj då. kanske jag är nervis? fast som sagt, man kommer int undan och formuläret är ju ändå tämligen spikat, ärade åhörare och sånt. och förresten så ser jag fram emot det hela. på nåt märkligt sätt så är det väl rätt steg just nu. ha ha. klart det är. boken är tryckt. då ska den försvaras. inte slinkas undan. men det där med att inte kunna riktigt veta vad det är som är oförsvarbart, det gör ju den mest garvade fiktiva sexualitetsforskare lite darrig i knäna. LITE, märk väl.

vad som kom innan jag började jobba - igen

2009-08-06T14:59:00.001+03:00

har ägnat semestern åt att läsa. herrejess vad mycket man hinner läsa på en månad. och jag har inte läst vad som helst heller. jag skuffade undan alla riktigt arbetsamma böcker, som nån tidigare nobelprisvinnare. det luktade bara jobb. istället grävde jag fram deckare och åter deckare. och ibland nån avstickare andra seriösa mordberättelser. men mest deckare. slukat dem. sträckläst och längtat efter mer. utom ruth rendell. henne kan jag inte med. bläää. jag läste ut "till vägs ände" men suckade efter varje snut som äcklades över dem de måste förhöra. inget mer rendell. däremot elisabeth george, spec den där What came before he shot her. den borde inte ha tagit slut. och minette walters förstås. och vad de nu allt heter. men nu är man på jobb igen då. och ägnar sig åt att skriva dedikationer. guuuu så tuuuungt. (icke)

semessssster

2009-06-30T17:39:00.000+03:00

jag har inte så många ord, typ ett: semester. behöver man säga mer än så? och vad skulle det vara i så fall? så semester semester semester semester semester semester. det säger jag.

tummen ur

2009-06-08T15:38:00.001+03:00

Jag är fascinerad. Stockholm igen, förstås. Min lillebruder talade med grannen i trappan. Ursäkta trappen. Och brur frågade då jaha jaha till att fixa cykeln. aa. sa grannen. borde ha gjott det i masch men de vatt inte av. typ. aa. och så tillägger han. men nu har jag fått tumme ur. Jag bet mig i tungan för att inte delta i pratet och fråga ur vad? Men jag ville verkligen veta. Jag har för mig att man liksom brukar säga att man har tummen, ja, innan den är ur, så har man den liksom, för att säga det fint, där bak. Jag är inte speciellt pryd. Men han, grannen, såg inte alls ut som om han hade (konkret) haft tummen i. där bak. alltså. aa. Men visst är det skönt när man droppar halva frasen och så bara aa tummen ur. Mer sånt. Heja Svärje.

kasor i hörnen

2009-05-19T15:33:00.001+03:00

har städat skrivbordet på jobbet. alltså kastat högen med gamla utprintade delar av avhandlingen. herregud va skönt. det borde ha gjorts för länge sen. man ska inte "bygg kasor i hörnen". nu hittar jag mina papper igen. och ser bilderna av barnen. trevligt. och dessutom kändes det som väl utnyttjad tid. konstigt. man tror att man liksom inte jobbar på riktigt när man röjer upp och så visar det sig att det var ju verkligen det här som skulle göras. så att man vet vad man ska göra sen. och inte bara skuffa kasorna längre bort liksom.

partypingling

2009-05-16T20:17:00.000+03:00

först går man omkring med världens festbrist och undrar om man blivit gammal när man tycker att det räcker med att sitta hemma med någo kompisar och dricka sisådär en öl. och så plötsligt väller det fester över en. ja. eller nej. det är jättesynd om mig som måste gå på så många partyn. verkligen. oj oj så synd om. stackars jag. eller så inte. det gäller att ligga i bara. man får liksom "hang in there" och återerövra gamla vanor. för nu ska det firas. från missommar ti typ oktober. och jag klagar redan?

flickanler

2009-05-05T13:19:00.000+03:00

hängde i stockholm över vapp. eller valborg om man vill vara petig. vill och vill. de förstår ju inte det där med vapp. over there alltså. man inser hur van man är med vita pipon och sjungommajsolflickanlervinternrasat att det blir liksom en ajaså-upplevelse när alltihop byts ut mot majbrasa och fyrverkerier. det var suveränt. skönt att göra nåt annat. dessutom så fanns det faktiskt en manskör men just då strulade mikrofonen så man såg att de rörde läpparna över vinternrasat men blev förstås lite osäker på orden eftersom man ju helst ska ha lite ledsång för att komma ihåg hur man mimar med. före kören var det däremot kristen hårdrock av unga stjärnor, riktigt fina heaviga tolkningar - inte alla, men nån. och fyrverkeriet hade kostat kronor med många nollor. man fick böja nacken och imponeras. så det rekommenderas att fira vapp-valborg utanför studentmössberg eller esplanader. det är fint med pique nique och är man mitt bland en uppsjö svenskar kan man känna sig finskare än nånsin med en endaste liten skumpanjflaska. härlitt härlitt.

Tobakslukten

2009-04-29T13:10:00.001+03:00

Igår lyssnade jag på en diskussion om tobaksrökning. Om att det är sånt man inte får göra mer. Inte just nånstans. Och ingen röker inne längre. Det är ju förbjudet också på krogar och så. Och hur barnen kom hem och ritade dö-skallar för att visa hur farligt rökandet var. Eller vilken färg lungor får. Och att man feströker nuförtiden. Fast var? då man inte längre får röka nånstans. Att förr rökte man överallt. Inne. Hemma. I bilen. Och de där stackars barnen som skulle stå ut med röken. Att det har förändrats. Nånting har i alla fall förändrats när nu tobaksrökning är så tabu. Eller ditåt i alla fall. Det där lyssnade jag på medan jag tänkte på hur det var att vara det där barnet i tobaksröken. Hur jag kunde sitta och titta på hur askan blev för lång och snart snart skulle falla nånstans. På golv eller kläder eller i soffan. Jag vet inte varför men vi sa: du måste pista. vilket alltså betydde att man måste aska av lite för att undvika ramlande askor. Jag tänkte på att jag faktiskt saknar det där med rökandet. Inte så mycket mitt eget. Utan snarast andras. Doften. Ja, det var lite trygghet i det. Att sitta och känna den där tobakslukten som liksom hörde ihop med mamma. Jag tänkte på hur jag märkt att alla saker som kom från henne hur de nu nästan två år efteråt inte längre luktar så värst mycket tobak utan bara skåp. Och jag saknar det. Fan vad jag saknar tobakslukten för den finns inte längre. Eller om den finns så är den inte kombinerad med mamma. Inte kombinerad med tryggheten. Jag trodde inte att det var cigaretterna jag skulle längta efter.

veckoslutsvittring

2009-04-03T13:15:00.000+03:00

Nu har jag redan gjort undan det mekansika [sic] arbetet. Men jag är inte gjord för att tänka stora tankar på fredagar efter klockan ett. Bara små tankar. Helst ska de handla om solsken eller hur jag ska korka upp en öl efter bastun. Sånt där trevligt liksom. Inte fundera på eventuella eller snarare hur jag ska utföra de kommande omstruktureringarna i inledningskapitlet. Fasa. Jag ryser vid tanken på hur min hjärna ska brottas med det - nästa vecka. Idag tror jag städa skrivbordet är vettigare. Närmare kompetensnivån liksom. Och nej, det inte det att jag vill undvika själva utförandet av tankearbetet, bara det att jag just idag när solen lyser och ölkorkandet ringer i öronen känner mer för små gester. Bara idag. Det är ju faktiskt Veckoslutsvittring på G.

nummer två

2009-03-31T12:55:00.000+03:00

nummer två har kommit. nummer två positiv. nummer två hade minimala ändringsförslag på vad jag borde justera i avhandlingen innan jag såsmåningom får ägna mig åt trevliga nöjen som fest. inser att jag väntat i alla fall. det kände jag medan jag läste igenom pappren. så nu gäller det att avgöra var jag börjar. fast, just nu, bara aaaah.

Vampad

2009-03-30T14:51:00.000+03:00

har tydligen gått in i en, låt oss benämna det, vampyrfas. vilket alltså inte betyder att jag plötsligt ifört mig slängkappa och leker fladdermus alternativt dimma om jag skulle vara en riktigt avancerad och urgammal vampyr. inte heller går jag omkring med plastiga löständer, jag har inte slipat mina egna för att öppna konservburkar med heller. nä. det är mer på det fiktiva planet. jag tittar på buffy för n:te gången och läser stephenie meyers vampyrharlekinaktiga beskrivningar, mycket fascinerande om man analyserar samtidigt och så när jag inte genast fick tag i följande del av meyers böcker så tänkte, vad fan, dracula. så jag tog mig an denna något ålderstigna gamla greve och så tänker jag på hur rädd jag var sist. okej jag var väl tio år gammal när jag tog den ur hyllan och ägnade de närmaste två tre åren åt att vara lite rädd för mörkrets inbrott samt hade en viss förkärlek för vitlök. fast i smyg. man skulle ju inte ha varit så pop annars. och det behövdes inget som tog bort mer av "populariteten". verkligen inte. men jag i alla fall inte särskilt rädd längre. snarare arg över att kvinnor ska offras och att män ska offra dem. och så tycker jag faktiskt att dracula har blivit väldigt mänsklig, han är så där gammal gubbe som hamnat fel i tiden och inte riktigt vet vad han ska ta sig till när folk inte längre är som de var. stackarn. jo, så jag har alltså tagit mig an det här med vampyrer. det är väldigt trevligt. och ganska blodigt. och tja, rekommenderas. i väntan på våren, så passar vampyrism alldeles utmärkt. det hör liksom samman med livet. allt det här blodet liksom.

glöm snön

2009-03-27T13:57:00.000+02:00

det är fredag. solen skiner. glöm snön. fåglarna kvittrar. utomhus visserligen och jag hör bara hur fläkten surrar och tillför nånslags syre i mitt arbetsrum, men i alla fall, jag vet att fåglarna kvittrar. jag är åtminstone övertygad om att detta kvittrande pågår. samt att det är fredag. och att jag mår bra. tämligen. och detta trots att det var torsdagen den tjugosjätte mars igår och då var jag lite ledsen för det skulle ha varit mammas födelsedag men det var det ju inte längre. ändå. idag vet jag att fåglarna kvittrar. det är något med våren. jag blir helt sanslöst glad av att veta att snart ska jag få räkna in knoppar och små ljusgröna löv. att livet ska liksom återvända och man ska få bli varm om tårna och all den här uttorkade vinterhuden som man dras med ska liksom leva upp och förnyas och nytt och nytt och nytt och jag bara gillar våren. som sagt glöm snön, titta på de bara fläckarna istället. låtsas som om det är konfetti eller nåt. tilläggas kan ju att jag faktiskt verkligen intensivt och väldigt mycket ogillar snö. men fåglarna kvittrar den tjugosjunde mars tjugohundranio kallt om våren. hurra för fåglar!

shoppa i plural

2009-03-20T12:29:00.000+02:00

igår försökte jag köpa kläder. i pluralis. jag inser att det är en brist hos mig det här shoppandet. jag är usel. jag kan gå omkring och tycka att kläder är snygga och så vrider jag fram prislappen eller alternativt får rentav för mig att prova kläderna, och puh så går luften ur mig och jag shoppar typ ingenting. jag kan beundra andras shoppande. att de liksom förnyar sina garderober. wow kan jag tänka. och så försöker jag då. köpa kläder. alltså mer än en t-skjorta. funkar dåligt. igår kom jag alltså hem med en t-skjorta. och strumpor. men det räknas inte. för strumpor är liksom så där nåt man måste ha i det här landet och mina strumpor var genomskinliga vid hälen. men jag skulle ju köpa pluralis kläder. typ skor och nån tröja och kanske byxor och mer än en skjortsak. icke. t-skjorta kommer jag hem med. en brun. utan bilder. jag kan inte shoppa. det blir liksom bara en eller ett i mitt huvud och inga impulsköp. jag behövde naturligtvis en ny t-skjorta också. hur gör man egentligen? när man liksom plockar på sig och betalar och går ut och är nöjd. jag kan ibland gå in och tittat och tänka yes den där och sen beslutar jag mig för att tänka över det hela och komma tillbaka senare. och då lyckas jag alltid komma fram till äh. skit i det. jag hinner väl sen. så vad jag har kommit fram till är att egentligen borde jag inte gå ensam när jag ska försöka shoppa kläder i pluralis för det borde finnas nån med som kommer med uppmuntrande tillrop och säger oh vad det klär dig. jag är inget bra för ekonomiska kriser. hjälper inte upp nåt. fan. nu ska jag ha dåligt samvete också för att jag inte kan köpa i plural.

det är inte fredagen den trettonde

2009-03-13T13:42:00.000+02:00

jag tänker inte ens nämna att det är fredagen den trettonde. jag är inte sån. verkligen inte en sån som nämner sånt. fredag bra, oberoende av datum. idag ska jag dessutom få ägna kvällen åt att framställa kreativa alster. det är välkommet. mer välkommet än på länge faktiskt. jag känner att jag liksom håller på att vakna till lite. att det kanske går att skriva trots allt. vad då allt? och trots? visst har det varit lite segt ett tag. pennan har bara inte flugit över pappret. pennan? nå tangenterna har liksom inte tryckts ner. men för några veckor sen visste jag att nu, och då satte jag mig ner och började skriva. naturligtvis. som nån sån där skrivkursledare nån gång sagt, rena dyngan skrev jag. absolut. jag är helt med. det tar alltid ett tag innan man liksom hittar tonen. det tog väl en vecka kanske. och sen flöt det fram bara. jag hörde att det lät som det skulle. att jag lät som jag skulle. det går alltså. man kan ha en lång paus av enormt skitsamvete och sen skärper man sig och skriver. för det är ju det. ingen annan lär skriva mina texter. ett jäkla slit. men man får väl ta det. dessutom känner jag att jag liksom växer lite när det fungerar. när jag hittat tonen och kan köra vidare på den. så jag ser fram emot lite inbördes skrivande ikväll. jag är med. vilket alltså inte betyder att det blir glödande bra. det kan ju bli dynga ändå. trots tonen. och det kan man skylla på datumet. förstås.

ämnescognac

2009-03-05T14:53:00.000+02:00

ska strax avlägga visit på ämneskaffe. detta nygamla inslag i månaden. förut då när man själv var liksom en aktiv del av studerandesidan så serverade vi cognac till kaffet. alltid samma typer som drack av den. han högst upp, han som var trea i rang och ibland tvåan också. och så fyra, kanske ibland fem, studerande tjejer som läppjade på det gyllengula. när insten flyttade hittade jag flaskan i ett av de låsbara skåpen. den fick inte flytta med. det var nästan inget kvar heller så det verkade meningslöst. förresten tror jag att dagens studenter inte bjuder på cognac. och det är jag egentligen tacksam för. jag gillar inte cognac. det var mer det där att dricka cognac till kaffet som var kul. tillsammans liksom. däremot kaffe, yes. behövs i riklig mängd. tanden kräver sitt.

in the face of danger

2009-03-03T15:19:00.000+02:00

det är märkligt. jag inser att jag ägnar mig åt olika småstuffiga saker för att liksom undvika riktigt krävande tankearbete. men det är väl viktigt också. att göra undan alla smågrejer. de där som man egentligen aldrig hinner med. fast samtidigt så känner man att samvetet liksom knackar på och säger hallåååå, ta itu med den där texten och den där undervisningen och hur skulle det vara med en publikation nånstans. men om jag säger som xander i buffy i laugh in the face of danger then i hide til it goes away så kan det kanske summerar vad jag egentligen håller på med. typ i alla fall. ditåt. kanske.

o-ro för en o-ro för alla

2009-02-16T15:36:00.000+02:00

märkligt. gissa vikken dag det är? jepp. måndag. så då är det lika bra att sätta igång. jag borde alltså beklaga mig över något. vad? alltså det mest relevanta skulle väl vara att gå igång på osäkerheten. att man trampar på här och vet inte vad som händer sen. och nu talar jag inte om Slutet. utan om augusti ungefär. ja. det är inte så kul förstås. men det kan väl hända att nåt händer. va vet jag. väldigt lite vet jag ju om vad som händer. man kan ju bli upptäckt. ha ha ha. av vad då? märk väl. inte vem. utan vad. jag tänker mig liksom att jag upptäcks som nånslags intressant försöksmänniska eller nåt sånt. den där tänker "vadet" och nappar tag. eller om jag inte blir upptäckt så kanske jag vinner på lotto. det skulle onekligen lösa många frågor. antagligen skulle det uppstå problem också, men absolut inga som jag inte skulle kunna hysa överseende med. nåja, man får väl vara lite lite realistisk. om det nu inte blir lotto så kanske nån fixar ett jobb som verkligen passar mig. mitt jobb. hmm. realistisk sa jag. alltså nåt annat. nån uppgift ska man väl ha. och det är ju inte så att jag känner mig sysslolös. icke. bara mer så där att det borde kanske vara dags att ta itu med något annat nu. alltså bara jag får det där sista avhandlandet över. men egentligen. det konstiga är väl att jag borde fundera mer. men jag gör det inte. utan tänker mer att det blir nog nån lösning på alltihop. på nåt sätt. att det kanske är bättre att oroa sig för saker sen ifall det finns nåt att oroa sig för. inte liksom oroa sig och vältra sig bara för att. lite så där som mia och klara i ett stycke svenskt humorprogram, alltså, att tycka för tyckandet skull, då kan man lika gärna hålla med. fast jag håller då på med det här med oroandet. att oroa sig oroandets skull, bättre då att låta nån annan göra sånt. det finns ju såna som oroar sig eller åtminstone ventilerar saker mer. mycket mer. ja ja. sånt denna måndag.

måndag va e de?

2009-02-09T20:44:00.001+02:00

och plötsligt inser jag att det är måndag. bara det.

räckvidd och lyhördhet

2009-02-09T20:37:00.000+02:00

första utlåtandet idag! och det står att min text har räckvidd långt utanför det litterära området är intressant i ett internationellt sammanhang. och att jag är väl beläst. att textanalyserna är skickligt genomförda och kännetecknas av lyhördhet. jag nästan rodnar. och visst finns det väl sånt som kan förbättras också, men faktiskt. det drunknar i de svallande förtjänsterna. goda resultat står det. och till och med god akribi. ja jisses. jantelagen får säga vad den vill. jag tänker inte nedslås idag av att det ska komma ett andra utlåtande. jag ska gotta mig åt det som finns. nu.

o ja road

2009-01-29T15:50:00.000+02:00

när det väl går undan då går det undan. jag trodde att jag ägnat mig åt att söka stipendier i flera år. icke. just nu söker jag stipendier för så mycken olika verksamhet att jag är alldeles matt. annars skulle jag väl förvandlas till ett stipendium själv, men jag tror inte att det finns några hopp för sånt. i och för sig så tror jag att det också är en av få omgångar med stipendieansökarhelvetet som jag faktiskt känner mig lite road. splittrad. men o ja road. o (ja) road. blir det oroad? för det lär nog ska vara känsla nummer två. för man kan inte gå omkring och vara road av att söka stipendier. att ständigt behöva höja sig till skyarna i detta jantelagensuniversum. så visst. oroad. alldeles strax. bara stipendieadrenalinet lägger sig och jag inser att de säger nej, nepp, icke, ge upp, kom igen nästa år, kom igen: du kan inte mena allvar. se. där är man. nu känns det genast mer stipendieansökardags. ned med humöret. låt bitterheten ta vid. lägg till den ekonmiska globalsvackan och hups dit for pengarna. skaffa dig ett riktigt jobb. eller. det var ju den där ekonomiska svackan då. bli arbetslös. lev på minsta möjliga understöd. se om du klarar det. lycka till. gott humör. nya tag. nya stipendier. sämre humör. mer humörsvängning liksom. det är inte lätt att få rätsida på stipendier. nä. det är det inte. men en sak är klar, jag är faktiskt ganska bra på nånslags multiansökning där jag ska tänka på: en resa, en femårsplan, en kortsiktig plan typ från mars, en egen konstnärlig plan och kort och gott ett liv efter augusti. allt i hopp om att undvika att leva på ett arbetslöshetsstöd som verkligen borde justeras. uppåt. uppåt. men jag är alltså road.

jepp. jeppis. vinklar och vrår. och spyor.

2009-01-28T15:51:00.000+02:00

har precis läst en inte alltför ny bok. natten är ännu ung. av lars sund. det var kul. trots att jag inte är från jeppis. jag har ju varit där. nångång. förstås. eller det kanske inte alls är så förstås. men jag har i alla fall varit där. ja. det var liksom inte så att jag läste och vandrade omkring i bekant omgivning. icke. snarast hade jag inte en blekblå aning om var tusan jag befann mig och ifall jag borde vara mer insatt i nåt om hur det var och hur det är och var saker finns och vart man gick och går och sånt. men det var faktiskt inte viktigt. inte för mig i alla fall. utan mer det där med stämingen. att vissa saker är bara skit och att folk inte fattar och att man försöker vara med och ivrig och Diskutera men att man kanske inte alltid fattar själv heller för den delen. jepp. jeppis. det var kul att läsa. och så var det liksom såna där andra saker att känna igen. när jag nu inte kunde trampa omkring i jeppis, inte ens i fantasin. utan istället blev det kalsonger, vin, spyor, bilar, gitarrer, hår, cigg och saker. just det saker. ting. grejer. och så tänkte jag på att andra såna där skildringar som jag läst där man eller jag då verkligen kan vandra omkring och känna igen mig, alltså att det kanske faktiskt är mindre viktigt, för jag minns dem liksom inte egentligen. utan mer min egen vandring då helt enkelt. som alltså sällan har nånting att göra med hur folk i böckerna verkligen trampar på. utan mer med nån faktiskt promenad som jag gör, gjort både på riktigt och inbillat. så vad vill jag nu påstå med det här då. jo. natten är ännu ung är fin. tycker jag. och man måste inte kunna alla vinklar i den håla som beskrivs. och det är inte jag utan Eki som tycker att jeppis är skit. jag tycker inte just något alls om just jeppis. för som sagt har varit, men inte precis igår. hur som helst. rekommenderas alltså. fast det är ju möjligt att alla andra ren läst boken. bara jag som är lite trög.

måndag pågår

2009-01-26T20:35:00.000+02:00

det var ju det jag visste. måndagar går inte över. hur många måndagar kan man ha på en måndag? jag blir bara så trött. ärtan pärtan måndag borta åtminstone kan den någo lite förkorta(s). jag försöker i alla fall.

måndag är ju här i alla fall

2009-01-26T15:49:00.001+02:00

nå, man är ju här i alla fall. som vi brukar säga på arbetsplatsen. imorse mötte jag en kollega som med förvånansvärt glad röst, eller snarast var väl tonen ironisk, eller möjligen krass, eller bara röst helt enkelt som sa att det är många måndagar nuförtiden. visst tolv per vecka sa jag med ungefär lika uppsluppet tonläge. intressant att det omedelbart kändes lite lättare i apostlahästarna att sväva eller nåja masa sig vidare längs gatan. bara för att det liksom plötsligt fanns en till ute i snön som tyckte att måndag kunde man gärna besparas. alla tolv denna vecka. varenda en måndag kan gå och lägga sig. jag är ingen måndagsvän. verkligen inte. jag hoppas att det just imorgon inte skulle vara måndag. hoppas hoppas hoppas. men det kommer säkert att vara det ändå. på nåt måndagigt sätt. ibland önskar jag att jag var en sån där häxan surtant som de visar i bolibompa, som bara trollar bort allt hon inte gillar. fast jag sku vägra trolla tillbaka det sen. vägra måndagar. kanske man skulle bilda en klubb? kunde va nåt att göra, sitta och gosa på måndagar och riktigt vältra sig i hur illa man tycker om att det nu är måndag igen. och igen och igen och igen. varje jäkla måndag. klubb alltså. fast då måste man engagera sig på en måndag. ja ja. man är ju som sagt här trots måndag.

tummar

2009-01-13T14:13:00.000+02:00

tadadii tadadam. trallalaaaa. på lördan hade lokalbladet publicerat dikter. och idag hade jag fått ett stycke tummen upp. av nån okänd poesigamyl. det känns bra. mycket. så jag sitter och studsar lite. bara för att nån gjort sig besvär med att tumma för mig. man borde göra sånt oftare. skicka in upptumningar. det muntrar upp. till exempel tycker jag att solen skiner och kände inte alls av något ruggigt när jag gick av och an till bilioteket. tvärtom. jag går här och inser att jag ska på allvar ta itu med det nu. att det är dags. att titta igenom och fundera ifall det är värt att göra något av texthögen. och allt bara för en tumme. fler tummar behövs tycker jag. det hjälper. för innan hade jag gått och funderat på att den ena barnet sa, du är lite lessen hela tiden. och det är väl sant också. men om nån okänd säger att den blivit berörd, då kan kanske min lessenhet vara något annat också. ja. och rent av vara värd en tumme.

irriterad

2008-12-18T15:02:00.000+02:00

Ibland blir man rätt irriterad. Jag har nu ett tag lyssnat på ett stycke nära släkting som för nån moralisk leksaksrättegång med sig själv angående nåt som typen tydligen snappat upp nånstans. Alltså att barn idag har för många leksaker och det är hemskt förkastligt och det ska man inte bidra till. huj huj. fy. Som personen ifråga har enorma mängder kvadratmeter att förvara sina egna saker i mängd på så har jag frågat om det verkligen är vettigt att slänga sten i det egna glashuset. Jag har också tillagt att nähe, låt bli då. Jag har också rätt bestämt hävdat att jag inte riktigt förstår vilka barn som omtalas. Och för mig själv tillagt att nu är det nu fan att för att man förr hade två kottar och en barkbåt så ska det liksom gå ut över det där "dagens barn". ja ja. Irriterad i alla fall, för jag vill bestämt hävda att jag inte har råd att göra mina barn till sakägare, de har däremot en himla massa böcker och pappersbitar som säkerligen svävar omkring i deras rum som delas där alla sakerna samlas på den lilla lilla bit som tilldelats dem i kvadratmetrar. Visst har de saker. Jo då. Men vad då? Ska det vara vettigare som den närstående då önskar att ge dem kläder? Varför det? De har hur mycket ärvda kläder som helst. De har mer kläder än de kan använda. Och nu är det meningen att jag ska fundera ut vad de behöver i klädväg. Ingenting vill jag bara säga. För om det är behov som är avgörande för vad man vill ge någon i julklapp då är det väl okej med en kram typ. Men kläder är tydligen en nödvändighet. Nåt som inte är farligt för dagens barn. Det absurda är att man dessutom ska vara tacksam. Jag känner bara ilska över att närståingar tycker att de ska få diktera hur jag tänker och tycker om mina barn och deras saker. Eller i förlängningen hur de ska fira jul. Det är min uppgift att stå för moralen då det gäller mina barn. Och jag tycker att de har lagom med saker och alldeles för mycket kläder för de ramlar ur skåpet.

FÄRDIG!

2008-12-03T14:16:00.000+02:00

jag har gjort det! verkligen. på riktigt. det är klart. färdigt. fixat. finito. done. jag skulle kunna överräcka alla dessa 260 nånting sidor åt mister R idag men han ska ha dom imorron bitti så då får han vänta till imorron bitti. men jag har gjort det. skrivit hela satans helvetes jävla avhandlingen. ikväll har jag tänkt dricka glögg. spetsad. och mumsa pepparkaka och det är första kvällen på mycket mycket mycket länge som jag inte sitter och tänker "herregudherregudherregud vad har jag gett mig in på det här går inte jag kan inte jag vet inte jag förstår inte". nä, ikväll ska jag tänka att jag har gjort vad jag kan. och det med det. färdig. okej jag inser att glädjen varar ända fram till att jag får kommentarer från de där förhandsgranskisarna (franskisarna?) men just nu är den STOR. så go jul och puss och kram och herrlian tider vi lever i.

stresspaniklivetlivetneeeej

2008-11-10T19:28:00.000+02:00

jag befinner mig i nånslags panik. nån form av sånt tillstånd. kaos. rädsla. skiträdd. det är stressrelaterat dessutom. och det ger mig än mer skrämselhicka. jag brukar inte stressa. jag brukar skjuta upp. jag brukar göra det nästa vecka. kanske. men nu finns det en död linje. en riktigt stendöd linje. och över den ska man nog inte försöka ta sig. alltså panik. alltså stress. alltså ve och fasa och varför har jag gett mig in i det här. och gud vad jag hatar den som sig i leken ger. det är ett riktigt skit uttryck. verkligen botten. den som sig i leken ger ska tammefan ha mängder av lektanter och farbröder som ropar uppmuntrande tillrop om att oj vad du är duktig och du kan du kan. jag inser att jag visst har lektanter. möjligen kan nån lekfarbror också räknas in, fast de ropar inte fullt så övertygande. de talar mer om att man inte får slå med spaden mot batteriet eller att man måste ha galonisar när man rullar i pölarna. jag gillar inte galon. det är svettigt. jag får lov att lita på tanterna alltså. jag är inte rädd, jag kan få till även de sista fraserna. jag är inte rädd, jag vågar lämna in hela bunten med papper till fakultetskansliet. jag är visst rädd. jag är panik. total. jag försöker bara säga det så att jag inte ger efter. och väntar till nästa år nångång typ. kanske. om alls. om det nu alls ska. det är helt sjukt i vilka vågor ens självförtroende går. ena dagen tror jag på lektanterna, och tänker well well, snyggt jobbat och så idag är det bara neeeeeeeeeej, neeeeej. och vad ska göra med mitt liv, just det. den lilla frågan tenderar att smyga sin in också. det verkar inte hjälpa att meddela att det a)inte är läge att fundera på b)att det antingen skiter sig eller ordnar sig och att det hursomhelst är ett problem i ungefär juni. alltså, panik och livet livet. samt något stört blogginlägg.